Christina kommer förberedd till dagens lektion/träff, hon har hela väskan fylld med böcker som hon själv har skrivit. Christina har nämligen skrivit läromedel för bla samhällslära. Hon har även skrivit andra böcker med historiskt innehåll, t.ex. “En släkt Stolpe i Finland med rötter i England och Sverige” som hon har skrivit då hon släktforskat i sin egna släkt och “Carpelanska Förskolan i Åbo 1866-1952” är en bok som handlar om den skola hon gick i när hon var i ungefär förskole/lågstadieålder. Sen har hon även varit med och skrivit en historisk återblick som heter “Kvinnliga Akademiker i Åboland åren 1945-2005”. Det var just det här jag ville veta mera om, hur det är att skriva böcker eftersom jag själv älskar att skriva, det är ett bra sätt för mig att få tankarna på koll.
I början av hennes studietid berättar Christina att hon hade väldigt svårt för att skriva och inte alls gillade skolan, men idag har hon skrivit flera böcker och andra texter vilket jag tycker är väldigt inspirerande, hur hon kämpar även med motgångar. Under sin senare studietid arbetade hon som lärare några gånger i veckan för att få lite fickpengar. Då hon blev klar med sina studier flyttade hon och hennes man till Björneborg eftersom hennes man hade fått ett arbete på en industri där och hon började arbeta i en samskola. Senare flyttade Christina och hennes man till Näste nära Borgo och där fick de två barn. Efter att hon varit hemma med barnen några år började hon arbeta som lärare i historia med samma rektor som den skolan hon arbetade i under sin studietid. Men för att få det arbetet behövde hon den här gången auskultera, hon behövde undervisas i att undervisa. Hon började studera på nytt.
Då skolsystemet förnyades och började delas in i grundskola och andra stadiet osv började hon undervisa i Historia i en grundskola. Senare undervisade hon i Historia i ett gymnasium fram till hennes pension 1998 och då flyttade Christina och hennes man till Pargas. Dessutom har Christina studerat i England.
På 80-talet började hon skriva läromedel eftersom hon kände att hon behövde en liten omväxling. Hon tog ett år alterneringsledighet för att studera i Vasa och höja sitt vitsord i pedagogik. Hennes studier gick bra så hon fortsatte med pauser för arbetetet. Hennes magisteravhandling i samhällslära gick ut på att hon undersökte hur många unga som röstade i val. För att få information till sina böcker intervjuade hon och använde sig av enkäter. Christina berättar för mig att det förr var förbjudet med politik i skolan och jag märker på henne att hon tycker att det är bra att det är tillåtet i dagens läge. Vi börjar diskutera mer om det och hur politik i skolor inte ska hjärntvätta utan att läromedlen ska förhålla sig neutrala till alla partiers åsikter.
Hennes första läromedel var inom Historia och hela berättelsen över hur det skedde tycker jag är väldigt intressant. Hon blev vikarie som historielärare i ett högstadium och därifrån handledare för lärare och på samma gång handledare för vår rektor. Under den tiden var de tre flickor och sex pojkar och hon berättar att de hade väldigt roligt tillsammans och att hon fortfarande har kontakt med dem. Den läraren som Christina hade vikarierat åt hade skrivit böcker i samhällslära. Han slutade skriva och sade till Christina att skriva istället för honom, så det var bara att börja. När christina berättar om detta ler hon brett, det märks att hon har en stor passion för samhällslära och historia. Sista gången hon skrev var 2016 då en av hennes läromedelsböcker behövde uppdateras. Det häftiga är att jag har använt en av hennes läroböcker i samhällslära då jag gick på nian.
Då Pasi, vår handledare, berättar för oss att tiden tyvärr börjar ta slut tackar jag Christina och hon packar tillbaka böckerna i väskan, några av dem får jag till och med låna men jag ska ge dem tillbaka senare. Hon klär på sig ytterkläderna och småspringer iväg till sin vattenjumppa. Jag ler ner på mitt papper, tänk vad mycket man kan lära sig från en annan människa under en timme!
Saga och Christina