Koll på fyrken

Skolgången förr

Sedan tidigare, hade jag och Bengt pratat om hans barndom och skolgång, och jag märkte att han ville ivrigt fortsätta berätta mera kring ämnet. I tidigare diskussioner, förklarade han hur de i Kyrkoby, Esbo, varje dag mer eller mindre var tvungna att ta sig till skolan gåendes, med cykel eller på skidor på vintertid. Det fanns inget som “skolsjuts”, som i dagens läge är väldigt vanligt. Benkt han gick långa sträckor, över järnvägsspåret, för att ta sig till skolan. Det var ett farligt alternativ, som idag inte skulle godkännas.

Som liten bodde Bengts familj som hyresgäster på en bondgård, och hans fritid gick mestadels till att vara ute med djuren, köra traktor på åkrarna, och “om man hann, gjorde man läxorna”. I närheten fanns det inte så många jämnåriga vänner, men man lekte tillsammans med dem som fanns. På vintern körde Bengt stock med häst. Något som han dock var förundrad över var, att det inte fanns skridskobanor.

I folkskolan var han duktig, men sången var ingen höjdare. Engelska lärde man inte ut överhuvudtaget. Man började läsa finska som skolämne, först på åk 6-7. Anledningen kunde ha varit och på den tiden var Esbo en speciell kommun, med många centrum och ett invånarantal på ca. 20 000. 80-90% pratade svenska, och man kanske inte direkt hade “behovet” att prata finska. Nuförtiden består Esbo av 90% finskspråkiga, så genom tiden har det förändrats otroligt mycket.

Han valde att hoppa över mellan skolan, som i sin tur gjorde det tuffare att fortsätta till yrkis senare. Man åkte tåg till Helsingfors, resan tog 40 min. Han berättade att ibland hoppade man på ångloken i farten, och satt och spelade spel tillsammans i vagnarna.

Något vi reflekterade över var att nuförtiden är butikerna fyllda med varor. Det finns allt möjligt, allt man kan tänka sig. Han berättade att tillbaka då, fanns det inte nära på så här mycket. Det är intressant att föreställa sig hur det såg ut då jämfört med idag, och hur mycket större urval av utbildningar som är tillgänglig nu för tiden. Många fler valmöjligheter. Och efter att ha hört Bengts historia, måste jag säga att vi får vara tacksamma för det vi har idag.

Ellen och Bengt

Våld i skolan

Våld i skolan var inget ovanligt förr

Ralf valde att berätta om skolan förr och vad han gjorde på fritiden. Han började skolan år 1947.

Det första Ralf började med att berätta för mig var att läran inte bara var psykologisk utan också fysisk. Så fort Ralf började berätta om hans erfarenheter om skolan började han småle lite. Lärarna använde otroligt mycket våld och enligt vad Ralf berättade var nog eleverna också mer “busiga” då än nu. Ralf tog också upp att alla lärare var väldigt olika och att elevernas beteende berodde mycket på lärarens beteende. Det fanns lärare som aldrig använde våld på sina elever och då var inte eleverna heller lika busiga. Så tycker jag det är lite ännu idag i skolan, inte att lärarna använder våld men delen om att om en lärare är snäll och trevlig mot sina elever är eleverna också trevligare mot läraren.

Ralf berättade också många historier som hände i slöjdsalen, då han berättade dem log han och man märkte att han tyckte och fortfarande tycker om slöjd även om läraren kanske inte var så snäll. Han berättade också att det var mycket mobbning i skolorna, och att ingen
ingrep för att minska det.

De största skillnaden mellan Ralfs skolgång och min skolgång var nog våldet mellan lärare och elev. Andra små skillnader var att bara pojkarna hade slöjd och bara flickorna hade handarbete, nuförtiden har alla samma undervisning i både slöjd och handarbete. Finskspråkiga och svenskspråkiga hade inte heller några samarbeten överhuvudtaget, på rasterna kastades det sten mellan skolorna. Nuförtiden har finska och svenska skolorna
samarbeten tillsammans, vilket skulle ha varit otänkbart då.

Ralf berättade också lite om vad han gjorde på fritiden som ung. Han berättade att han spenderade väldigt mycket tid utomhus. På vintern skidade och skrann han, även om
utrustningen inte var den bästa efter krigstiden. På sommaren var han också mycket ute, han simmade mycket. Här ser jag också en rätt så stor skillnad mellan vad Ralf gjorde och vad vi gör. Förut verkar det som människor var mer utomhus och var mer aktiva. Nuförtiden på vintern sitter vi rätt så mycket inne och roar oss själva med datorer och telefoner och använder kylan som en
motivering till det vilket jag nog tycker är lite synd.
Om man jämför Ralfs somrar mot våra tycker jag dock det är ganska lika, vi passar på att vara ute då det väl är varmt.

Julia & Ralf

Att skriva böcker

Christina kommer förberedd till dagens lektion/träff, hon har hela väskan fylld med böcker som hon själv har skrivit. Christina har nämligen skrivit läromedel för bla samhällslära. Hon har även skrivit andra böcker med historiskt innehåll, t.ex. “En släkt Stolpe i Finland med rötter i England och Sverige” som hon har skrivit då hon släktforskat i sin egna släkt och “Carpelanska Förskolan i Åbo 1866-1952” är en bok som handlar om den skola hon gick i när hon var i ungefär förskole/lågstadieålder. Sen har hon även varit med och skrivit en historisk återblick som heter “Kvinnliga Akademiker i Åboland åren 1945-2005”. Det var just det här jag ville veta mera om, hur det är att skriva böcker eftersom jag själv älskar att skriva, det är ett bra sätt för mig att få tankarna på koll.

I början av hennes studietid berättar Christina att hon hade väldigt svårt för att skriva och inte alls gillade skolan, men idag har hon skrivit flera böcker och andra texter vilket jag tycker är väldigt inspirerande, hur hon kämpar även med motgångar. Under sin senare studietid arbetade hon som lärare några gånger i veckan för att få lite fickpengar. Då hon blev klar med sina studier flyttade hon och hennes man till Björneborg eftersom hennes man hade fått ett arbete på en industri där och hon började arbeta i en samskola. Senare flyttade Christina och hennes man till Näste nära Borgo och där fick de två barn. Efter att hon varit hemma med barnen några år började hon arbeta som lärare i historia med samma rektor som den skolan hon arbetade i under sin studietid. Men för att få det arbetet behövde hon den här gången auskultera, hon behövde undervisas i att undervisa. Hon började studera på nytt.

Då skolsystemet förnyades och började delas in i grundskola och andra stadiet osv började hon undervisa i Historia i en grundskola. Senare undervisade hon i Historia i ett gymnasium fram till hennes pension 1998 och då flyttade Christina och hennes man till Pargas. Dessutom har Christina studerat i England.

På 80-talet började hon skriva läromedel eftersom hon kände att hon behövde en liten omväxling. Hon tog ett år alterneringsledighet för att studera i Vasa och höja sitt vitsord i pedagogik. Hennes studier gick bra så hon fortsatte med pauser för arbetetet. Hennes magisteravhandling i samhällslära gick ut på att hon undersökte hur många unga som röstade i val. För att få information till sina böcker intervjuade hon och använde sig av enkäter. Christina berättar för mig att det förr var förbjudet med politik i skolan och jag märker på henne att hon tycker att det är bra att det är tillåtet i dagens läge. Vi börjar diskutera mer om det och hur politik i skolor inte ska hjärntvätta utan att läromedlen ska förhålla sig neutrala till alla partiers åsikter.

Hennes första läromedel var inom Historia och hela berättelsen över hur det skedde tycker jag är väldigt intressant. Hon blev vikarie som historielärare i ett högstadium och därifrån handledare för lärare och på samma gång handledare för vår rektor. Under den tiden var de tre flickor och sex pojkar och hon berättar att de hade väldigt roligt tillsammans och att hon fortfarande har kontakt med dem. Den läraren som Christina hade vikarierat åt hade skrivit böcker i samhällslära. Han slutade skriva och sade till Christina att skriva istället för honom, så det var bara att börja. När christina berättar om detta ler hon brett, det märks att hon har en stor passion för samhällslära och historia. Sista gången hon skrev var 2016 då en av hennes läromedelsböcker behövde uppdateras. Det häftiga är att jag har använt en av hennes läroböcker i samhällslära då jag gick på nian.

Då Pasi, vår handledare, berättar för oss att tiden tyvärr börjar ta slut tackar jag Christina och hon packar tillbaka böckerna i väskan, några av dem får jag till och med låna men jag ska ge dem tillbaka senare. Hon klär på sig ytterkläderna och småspringer iväg till sin vattenjumppa. Jag ler ner på mitt papper, tänk vad mycket man kan lära sig från en annan människa under en timme!

Saga och Christina

Unga och ekonomi – FSU ger ut handboken Hantera dina fyrk

FSU har utformat handboken “Hantera dina fyrk – Unga & ekonomi” som skall förbättra samhällets stöd till unga i att hantera sin ekonomi.

Med hjälp av en kvalitativ enkätundersökning riktad till ungdomar vid svenskspråkiga andra stadiets läroinrättningar och genom att arrangera en ekonomimässa som fallstudie har FSU  undersökt vilka delområden inom ekonomihantering som målgruppen främst saknar kunskap i och vilken typ av pedagogik som lämpar sig för kunskapsförmedlingen. 

”Undersökningen ger en mångsidig men blandad bild av ungdomars förhållande till sin ekonomi. Å ena sidan tyder svaren på ett relativt stort intresse för ekonomi i allmänhet och sparande och investeringar i synnerhet, men å andra sidan är bilden splittrad beträffande källor till ekonomisk information. Det är en utmaning som personer som arbetar med att erbjuda kunskap i ekonomiska frågor till ungdomar måste fokusera på.” Skriver verksamhetsledare Sebastian Gripenberg i slutsatserna för undersökningen.  Det är tydligt att området kräver större, långsiktigare och bättre koordinerade insatser i framtiden. 

Resultatet av undersökningen presenteras i handboken “Hantera dina fyrk – Unga & ekonomi”, som skall ge förutsättningar för ungdomsorganisationer att förmedla kunskap i privatekonomi till ungdomar på ett intressant och lättförståeligt sätt. Handboken finns tillgänglig på fsu.fi/fyrk och kommer också i framtiden att kunna beställas i tryck på adressen fyrk@fsu.fi.

Projektet möjliggjordes tack vare ett bidrag av Stiftelsen Tre Smeder.

FSU arbetar digitalt

FSU kommer under denna utmanande tid att jobba med att stöda föreningar enligt bästa förmåga.

Efter att regeringen 16.3.2020 informerade om nya åtgärder för att bekämpa coronaviruset, stänger FSU kontoret och pjäsbiblioteket tillsvidare. Det betyder ändå inte att FSU:s verksamhet helt avbryts. Så mycket som möjligt av arbetet sköts tillsvidare på distans och personalen är anträffbar per e-post och telefon.  

FSU kommer under denna utmanande tid att jobba med att stöda föreningar enligt bästa förmåga. Vi lanserar nu ett elektroniskt nyhetsbrev som föreningsaktiva kan prenumerera på. Brevet kommer att innehålla praktisk information riktad till föreningarna samt specifika råd som underlättar verksamheten under den tid då normal föreningsverksamhet inte är möjlig. 

Det går redan nu att prenumerera på brevet. Det första informationspaketet skickas inom de närmaste dagarna.Om du har frågor om det exceptionella läget eller idéer, tips och goda råd som du vill dela med andra föreningar, får du gärna skicka dem till oss per e-post, fsu@fsu.fi, eller meddela dem på FSU:s Facebook- eller Instagramsida.

Full Koll 

Bloggen kommer att stå som grund för distributionen av information till målgruppen. Innehållet kommer att bestå av relevanta, lättläsliga artiklar och information om ekonomi och hantering av den personliga ekonomin. Materialet och själva bloggen kommer att starkt lyftas fram på olika kommunikationskanaler som ungdomar använder och litar på. Bloggen lanseras under sommaren/hösten 2020 och relevant innehåll skapas kontinuerligt under hela projekttiden. Bloggen uppdateras även efter att projektet upphör, vid sidan av förbundets ordinarie verksamhet.