När man börjar jobba och tjäna sina egna pengar, är det ganska naturligt att man funderar på vilken påverkan den egna pengaanvändningen har. Både för en själv, för andra människor och för miljön. Man brukar tala om hållbar konsumtion. Det handlar om att endast köpa produkter och varor som man verkligen behöver, och att ta hänsyn till att kommande generationer skall ha möjlighet att göra detsamma.
Om vi börjar med att fokusera på hur vår konsumtion påverkar andra människor. Vi tar ett konkret exempel, en utredning som gjordes av organisationen Fairtrade. Säg att du köper en skjorta för 9,90 euro, exempelvis från den där klädbutiken vars namn börjar med H och slutar med M. Hur fördelas summan?
Skjortan produceras i Bangladesh och kostar alltså dig 9,90 euro. Skjortan görs av bomull, plockaren får 0,4 cent. Textilfabriken får 1,1 euro och den enskilda sömmerskan 5-30 cent. Det kostar 50 cent att transportera skjortan till andra sidan av jorden. Butiken som säljer skjortan får fem euro och själva varumärket, dryga tre euro. Ungefär en euro blir alltså kvar i Bangladesh, resten av pengarna delar multinationella företag på, i rika länder. Det här är bara ett exempel. Utredningen har några år på nacken och vi kanske går mot det bättre, men visst väcker det tankar? Vi som köper kläder av den typen bär förstås inte hela ansvaret för situationen, men som konsumenter röstar vi med våra val och har faktiskt en hel del makt. När du väljer att lägga pengar på en produkt, stöder du företagets verksamhet och ger din tillåtelse för dem att fortsätta driva sin business. I all sin enkelhet.
Hur påverkas då naturen av våra val när det gäller till exempel köp av kläder? Kläder innehåller material som behöver stora resurser att produceras. Den där skjortan som nämndes tidigare går igenom flera tillverkningssteg i flera länder innan den får sin prislapp. Bomullen kanske har odlats i Bangladesh, tyget har stickats i Pakistan, färgats i Indien och sytts upp i Turkiet innan den slutligen hamnar på en finsk butikshylla. Det är otroligt miljöbelastande att tillverka kläder, speciellt kläder som har fraktats runt i de fattigaste delarna av världen för att vi skall kunna handla dom billigt.
Det lönar sig att handla produkter av hög kvalité, vare sig det handlar om nya eller secondhand produkter. Om inte för annat, så för din egen privatekonomis skull. Det finns ett ordspråk som lyder ”En fattig har inte råd att handla billigt”. Det ligger en hel del sanning där. Vi är vana vid att bestämma priset för en produkt genom att titta på prislappen, men det finns ett annat, rent av bättre sätt att avgöra priset. Vad kommer produkten att kosta dig i användning? Vi hålls kvar i textilbranschen och besöker den lokala skohandeln. Du köper ett par skor av hög kvalité för säg 150 euro. Du hinner använda dina nya favoritskor 250 gånger under flera års tid innan dom blir utslitna. Det betyder att du betalar 60 cent för varje användning. Utan att tänka hållbart hade du kanske köpt ett par lika fina skor, men av sämre kvalité för femtio euro. Efter en vinter i snöslask har sulan på de billigare skorna lossnat och skomakaren råder dig att köpa nya för samma pris som det skulle kosta att reparera skorna. Du hann använda skorna femtio gånger, användningen kostade en euro per gång.
Att spendera sina pengar på rätt saker är inte alltid lätt, det finns knappast nån som lyckas använda varje införtjänad euro på vettiga saker. Vi människor tycker om att unna oss prylar när vi har möjlighet, men nyckeln till en hållbar privatekonomi är just att tänka efter vid varje köpbeslut. Gör den här produkten mig lyckligare eller ligger den och samlar damm på vinden efter en vecka? Måste jag faktiskt köpa nytt, kan jag låna, hyra eller köpa begagnat?
Skulle du förresten nu kunna berätta vad du senast har köpt utan att kolla transaktionshistoriken i bankappen? Troligtvis inte. Vi är överlag dåliga på att reflektera över speciellt de där små köpen som vi gör utan att fundera desto mera, under ett helt år handlar det om stora summor!