Ungdomen är ju den tiden i livet då man skall pröva på olika saker, hitta sig själv och vidareutvecklas för att senare kunna landa i någon form av bekvämt vuxenliv som man trivs med. Ändå verkar det finnas en allmän uppfattning om att man som sextonåring borde ha studieinriktningen klar för sig, studera snabbt och målmedvetet fram tills att man kastas ut i arbetslivet och sedan slita tills man är gammal och grå. Utan vare sig mellanår eller annan tid för reflektion. Så här är ju inte alls fallet.
Misha Eriksson har ett förflutet som studiehandledare och jobbar numera som gymnasierektor. Han har ända sedan 90-talet engagerat sig i frågor som berör unga som står på tröskeln till arbetslivet.
Hur ser dagens studenter på yrkesvalet jämfört med för till exempel tjugo år sedan?
”Det finns i dagens läge en starkare känsla av att man har valet i sina egna händer och en vilja att söka sig till en bransch som man faktiskt tycker att är intressant. ”De stora” – Hanken, Juri, Medi osv. försvarar nog fortfarande sin ställning men att det finns idag en allmän uppfattning bland de unga att det nog också finns många andra alternativ. Pressen verkar också vara hårdare idag än tidigare på att så snabbt som möjligt färdigutbilda sig och komma ut i arbetslivet.”
Varifrån kommer pressen?
”Det handlar dels om samhällsdebatten – i fem, sex år har det pratats mycket om att ungdomar väntar för länge efter andra stadiet på att komma vidare. Mellanår uppfattas som nånting förkastligt ur en samhällssynpunkt – när du en gång har kommit in i systemet skall du så snabbt som möjligt komma ut i arbetslivet. Det här speglar sig också på de unga. Det skrivs också flera direkta felaktigheter i media gällande hur systemet fungerar och vilka regler som gäller. Ett exempel på detta är hur den långa matematiken är livsviktig, att man inte kommer någon vart utan att ha läst den, vilket inte stämmer överhuvudtaget. Den hjälper till vissa utbildningar men är definitivt inget oumbärligt krav för att komma vidare. Den här feluppfattningen har fastnat i media som nåt slags mantra.”
Det finska skolsystemet är både väldigt förlåtande och tålmodigt. Oberoende av vilken stig du väljer, så stänger du aldrig några dörrar. Det går när som helst att sadla om, byta studieinriktning eller yrkesbransch. Det är helt möjligt att först utbilda sig exempelvis till frisör och i ett senare skede läsa till jurist på universitetet, utan att ta en studentexamen. Om man så vill alltså.
Många unga har ingen aning om vad de skulle vilja jobba med, och det är ju helt logiskt egentligen. Man har ju säkert inte hunnit prova på så väldigt många sysslor. Det gäller att vara nyfiken och pröva sig fram. Och ge det lite tid – vissa hittar sin grej genast, för andra kanske det tar tjugo år att hitta rätt. Det är också väldigt vanligt att man jobbar med nånting helt annat än vad man har utbildad sig till. Det finns förstås jobb med kompetenskrav – du får inte jobba som hjärnkirurg om du har utbildat dig enbart till svetsare, men i det stora hela så är det mesta möjligt. Världen är ditt ostron!
Lyssna på hela diskussionen med gymnasierektorn Misha Eriksson HÄR.
